Sävsångaren sjung flitigt ofta där vass- och buskridåerna möter varandra, såväl från en lämplig sångplats och i spelflykt.
0 Comments
När det börjat grönska på allvar dök de första lövsångarna upp tämligen talrikt. Omväxlande sjungande respektive födosökande drog de fram i blandverket. Rödhaken har underhållit med sin sång en tid nu, men är alltid lika uppskattad för sin sång och vackra uppenbarelse.
Ett par järpar uppehöll sig i granskogen kring huset och besökte även fågelmatningen där. De sågs t o m sitta i ett fruktträd på tomten. Annars är ju granen järpens livsträd som Erik Rosenberg skriver i sin bok om Sveriges Fåglar.
Värmen i mitten av april bidrog till att det mest intensiva tjäderspelet var över för säsongen. Någon enstaka tupp sågs spela, men hönorna var som vanligt synliga efter vägarna och när de sökte förda bland de spirande björklöven. Flera ringtrastar rastade på olika håll i Dalarna vid månadsskiftet. Bland annat såg vi den här hannen flyga förbi på sin väg mot nordliga häckningsmarker. Gransångare, nötväcka och talltita observerades också under besöket i norra Dalarna dessa dagar.
På plats vid Hammarmaden i Kvismaren strax innan soluppgången. En vacker morgon med mycket gäss och tranor som bjöd på en fin vårstämning. Överst en flock tranor som gav sig iväg strax innan soluppgången mot den rosafärgade himlen samt bilden några tranor medan solen är på väg upp på himlavalvet.
Det kom ett ovanligt kraftigs snöväder för att vara i april månad under natten. Det innebar att de blev många fåglar av flera olika arter som födosökte vid fågelmatningarna i trädgården. Bofinken dominerade med ett drygt 30-tal. I övrigt kan nämnas några bergfinkar, domherrar och steglits förutom de mesar som brukar hålla till här. Även många ringduvor sökte sig till matningen; som mest nio stycken.
Det blev en fin vårmorgon vid Vibysjön med bl a sjungande rödhakar, järnsparv, gransångare och flera gärdsmygar. Ute i sjön var det full fart på änder, gäss och skäggdoppingar. Nära bryggan vid Hästhagsudden, som är ett favoritställe för förmiddagsfikat, sjöng sävsparvshannen som är på bild ovan. Fotomässigt blev det de vanliga fåglarnas morgon här representerat av bilden på den flygande gräsandshonan.
Svartmesen har då och då besökt fågelmatningen i vår trädgård under vintern och blivit en favorit. När jag vill uppdatera mina kunskaper om en fågelart vänder jag mig ofta till Erik Rosenberg klassiker Fåglar i Sverige. Där finns intressanta uppgifter och träffsäkra beskrivningar. Om svartmesen noterar han bl a att det är "den minste av våra mesar". Förutom artkännetecken som den vita kinden och den vita fläcken i nacken nämner Rosenberg också att man ibland kan se en liten tofs även på svartmesen, "en liten nabb ungefär som på en baskermössa". Något som faktiskt syns riktigt tydligt på den här bilden. Nu i mars är det två fåglar som håller ihop och besöker matningen samtidigt; kanske kan det bli häckning i närheten och möjligheter att lära sig mer om den trevliga fågel.
På en av de sista dagarna under året 2021 så hittade jag äntligen en liten flock med tallbitar i centrala Hallsberg i Närke och lyckades få ett par bilder från det här årets rikliga förekomst av arten nästan precis på samma sätt som för ett par år sedan.
|
Kategorier |